Bryter ihop för minsta hinder

Måndag igen. Fy satan vad jag inte känner för att ha måndag. Blä. Har nog inte varit uppe såhär tidigt sedan... evigheter sedan. Klockan halv sex ringde klockan, kom upp vid sextiden. Fy! Och helt kolsvart är det ute. Gud så mysigt, eller inte. Jaja, sitter på engelska lektion just nu. Vill bara att dagen ska vara slut så att jag kan gå och lägga mig under täcket igen. Känner mig jätte irriterad just nu, skulle vilja slå sönder någonting så all min ångest och illska försvinner ur från min kropp. Har gått upp 5 kilo också, kan det vara all ångest och illska som fyllt ut min kropp? Eller bara allt godis jag proppat i mig på senaste tiden? Mobilbloggar, så dagens första inlägg får bli bildlös och tråkig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0