Att somna med armar runtom en. Att fotografera minnen. Att testa kläder som inte passar. Att äta nybakat frukostbröd på ett café. Att promenera i höstmörkret. Att äta ute. Att prata med varandras föräldrar som om att det vore ens egna. Att dansa flera timmar i sträck. Ligga och prata på nätterna tills solen går upp. Att ta en sista minuten resa till okänd destination. Att spela kort på landet. Att hångla bort hela dagar. Att laga mat. Att bada med tända ljus. Att lyssna på musik. Att gå på fotbollsmatch. Att inte göra någonting. Att träffa gemensamma vänner. Att läsa poesi. Att vakna av en kyss på kinden. Att fiska tillsammans. Att äta onyttigheter. Att lära varandra saker. Att bli omfamnad bakifrån. Att åka på en roadtrip. Att titta på bio. Att sitta på en bar och beställa varsin öl. Att göra fula miner. Att plugga. Att handla mat. Att åka båt. Att spela tvspel. Att säga att man älskar varandra. Att hyra ett hotellrum. Att retas. Att dela på täcket. Att bråka över småsaker. Att åka till varandra mitt i natten. Att prata varje dag. Att spela paintball. Att styra en fest. Att göra romantiska gester. Att hoppa från höga klippor. Att tatuera sig. Att bli berusade. Att sola. Att fira högtider. Att göra sig fin. Att höra och ge komplimangr. att bajsa att kissa att knulla att säga att loisa är bäst. att pulla att rulla att jucka. att slåss. att handla fula kläder
För mig är det ofta svårt att anse mig själv värd lika mycket som jag anser andra vara värda, trots att jag anser alla människor lika mycket värda. För mig så är vissa ting självklarhet medan jag inte tar för givet att andra behöver agera lika mot mig. Det är alltid så att jag vill behandla andra som jag själv vill bli behandlad, dock så händer det att det inte blir så att jag blir behandlad liknande tillbaka, vilket jag ändå accepterar.
Det finns en känsla av ansvar inom mig. En känsla av att jag är den som måste ta ansvar. Ifall det är en vän som jag inte talar särskilt mycket med så får jag dåligt samvete och anser det vara mitt fel fastän att det är lika mycket bådas fel. Och ifall det är någon utav mina nära som har det jobbigt så anser jag att det är mitt ansvar att få dem att må bättre. Det är en självklarhet för mig. Det är vad vänskap är för mig. Men när människor inte gör detsamma mot mig så tycker jag inte att det är förkastligt för att jag kräver inte mycket utav andra.
Trots höga förväntningar om vissa, men inte många, så finns det inte en sådan stor besvikelse som det finns kommande till mig själv. Och så är jag med allt. Helhjärtat eller inte alls. Det är lite så jag fungerar. Att det sedan finns en acceptans kring andras handlande är kanske en annan sak.
''Lycklig med ditt nya falska liv'' ''du som valt att leva med dina äckliga falskavänner'' ''Vi har skapat allt för dig'' ''har hat mot dig'' ''du får fan skylla dig själv'' - Kan ni verkligen tänka er, att alla dessa citat kommer från en person som en gång var min bästa vän?
'
Är trött på att alltid vara tyst och låtsas som ingenting, nu har det gått för långt. Fick ett ex antal sms igårkväll när jag var ute med mina vänner, för att kolla hennes blogg, och läsa om vad hon öppet skrivit om mig. En vän jag var ute med bad mig att inte gå in och läsa, men kände mig illa till mods, så jag gick in på iphonen och läste. Och redan då visste jag att en del av min kväll skulle bli förstord, men vet ni vad? Den enda känslan jag fick från hennes inlägg var possitiva känslor, för nu vet jag att hon gått vidare och inte längre behöver mig.
'
Passar även på att svara på en kommentar jag fick också som kan förklara en hel del..
-Är det sant att Malin tryckte upp en spegel i ditt ansikte?
''Tryckt upp'' är överdrivet. Men det var en utav kvällarna på Rhodos då vi var ute och festade, som hon antagligen tyckte att jag använde för mycket smink, att jag var för mycket utseende fixerad, jobbig och full. Kommer inte ihåg hur det var exakt, men i vilket fall så började vi tjaffsa tror jag. Antagligen om min osäkerhet jag fick där nere, så tillslut tog hon fram en spegel och tog den framför mitt ansikte. Kommer knappt ihåg hur det var exakt, kommer dock bara ihåg att det sårade mig extremt mycket.
'
Det var en av anledningarna till att jag tappade lusten till att fortsätta våran vänskap, jag ville åka hem. Orkade inte vara kvar där med två tjejer som egentligen hatade mig och ville vara där ensamma. ''Jag är här på semester med min syster, förstör inte mer utav den'' Kvällen då jag var nedstämd på grund av utfrysningen, blev ensam lämnad i hotellrummet, och då jag faktiskt grät mig själv till sömns fick mig att inse allt. Visst, jag förstår att ni tyckte att det var jobbigt att dagligen höra mig säga ''mitt hår är fult'' osv, att ständigt klaga på mitt utseende. Men är det verkligen något som skapar hat? Det måste vart något annat som byggde upp allt hat?
''
Och ditt inlägg, om att jag är falsk, inte värd att lära känna, äcklig, lever ett falskt liv, har falska och äckliga vänner? Påstår du nu att Della, Amanda, Andrea, Martina och Veronica är äckliga och falska? Eller att jag är falsk för att jag inte längre vill umgås med er? Du får vara lite mer punktlig om du ska skriva så pass grova åsikter, för vart vill du komma fram till? Att jag inte är någonting utan dig? Och vad tjänar du på att skriva ut det? Jag lever mitt liv nu. Och jag trivs, jag gör allt annat jag brukade göra om inte mer. Så ja jag är lycklig med mitt nya liv, och hoppas fortfarande är det. Ibland behövs förändringar. Här är dina svar på dina inlägg du skrivit om mig
Jag hade riktig kul nere i Rhodos bortsätt från allt negativt, och jag är oerhört nöjd med valet jag gjorde efter resan.
Fått några frågor om vad som egentligen hände nere i Rhodos mellan mig och mina förra bästa vänner. Känner att det är allt för personligt för att ta upp i bloggen men kanske gör det någon gång jag känner för det.. Inte just nu iallafall. Och nej jag har absolut ingen kontakt med någon av dem, eller varken med våra dåvarande ''gemensama'' vänner som man innan träffade dagligen. Nu fick ni ett litet svar iallafall!
