Ibland har man nog för roligt, men kan man verkligen ha för kul? Och vart går gränsen mellan jätte kul och FÖR kul? Är kul en lycka man känner, men som endast är tillfällig? Jag tror att ha kul, är en upplevelse som bidrar till  byggstenar av lyckan man bygger upp. Det är iallafall så jag känner. Men när man har för kul så byggs det upp mer och mer byggstenar av lycka upp, och tillslut blir tornet av lycka så högt och ostabilt  att minsta lilla pust kan riva ner den. Tänk er en hög mur man bygger av tegelstenar. Därför är det samtidigt farligt att ha för kul och man kan nog aldrig vara för lycklig. Jag har haft så kul att jag glömt bort alla problem, alla skolarbeten och allt som hänt omkring mig. Jag har bara tänkt på nuet under senaste tiden. Måste rycka upp mig! Nu ska jag skriva klart min engelska uppsats. Sen ska jag på kalas. Hörs senare.